Eftersom min vän Sandra förmodligen tycker att innehållet i min blogg är some useless shit, så skrapade hon ihop en hemmagjort to do- lista som jag nu ska följa. Enbart 7 dagar sån tur är hehe

Jag heter Tove Söderström (but you all can call 007), 930224. Bor i Haninge en bit söder utanför hufvudstaden. Här bor jag på översta våningen i en lägenhet med mamma. Min syster har flyttat hemifrån, och min bror bor i pappas gamla hus som han nästintill övergett iochmed att pappa numera bor med sin flickvän. Jag är förövrigt yngsta barnet. Har två katter, Elvis & Kisen. Riktigt satkatter. Typ djävulens påfund ibland. Är knäpptyst när jag är själva med dem, men när mamma kommer hem blir det ett jävla liv.


Jag går på omvårdnadsprogrammet och nu efter 2 år börjar jag inse att det kanske var rätt trots allt. Vad jag vill jobba med har jag ingenaning om. Antingen med små barn, barnmorska, inom psykiatrin eller ambulanspersonal. Ja okej, jag går väl rätt linje... Träffat fina människor där iallafall, mina kära lilla klass. Vissa människor är ju såklart annorlunda/udda (och då menar jag riktigt annorlunda), alla har ingen vidare personkemi. Jag har väl nästan inte personkemi med någon, tragiskt tove haha. Men jag har mina små hjärtan. (Dessa två på bilden bla)


På dagarna gör jag inget annorlunda än någon annan tonåring. Umgås med vänner & tränar osv. Är dock tyvärr även en flitig användare av datorn, fysatan vad mycket det är. Dricker gör jag dock inte så ofta, anser inte att det är nå kul. Kan bero på att i tidig ålder då jag väl gick på fester, blev allt bara för mycket. Kläder åkte av, tjejer flamsar runt, spelar fulla, klänger på killar och bara är alltmänt sorgliga. Jag föredrar hellre att sitta framför tvn och dricka öl helt enkelt. Är mer utav en pojkflicka, då jag som liten bara hade killkompisar. Ingen annan tjej vågade vara med mig för att jag alltid sa som jag tyckte, och nej, jag tyckte faktiskt inte bara elaka grejer! Aldrig tjejer som vågade stå upp mot mig. Men det gjorde killarna, fast gjorde de något så fick de tillbaka må jag lova. tihi. No one should mess with 007! Men jag var en hejare med killarna, en riktigt tuffing h3h3.

Stickan, 1.3 år

Som person är jag rätt schizad. Är jag med folk som jag inte känner så bra anses jag nog ganska tystlåten och flummig. Kan vara för att jag är en riktig tänkare. Vad händer om jag säger så? kan jag säga så? Är jag med folk jag känner anses jag nog rolig, glad, trevlig och social. Första intryck från folk är nog bitch som kollar snett på allt & alla. To bad. haha, nej men allvarligt. Jag är så fruktansvärt rörlig i ansiktet. Jag kan göra allt. Varenda liten grimars kan jag göra, samtidigt som jag inte har någon kontroll över huvudtaget. Synd faktiskt, att folk ska tro att man är värsta bitchen. Vilket jag inte är, jag må va dryg ibland. Men jag kan faktiskt vara jävligt snäll, vilket jag oftast är.
Annars är jag t.ex. en person som är väldigt uppmärksam om folk runt mig, är det någon som går lite bakom, är det någon som går ensam, någon som äter ensam, någon som ser nere ut. Ja då går jag fan dit. Oavsett om jag känner personen eller ej. Så alla mina haters där ute, det finns hopp. Även för Tove faktiskt.

P.S. Vet att mina haters i klassen läser detta. Och nej, ni är inte hatade någonstans. Så gå inte nu till våran lärare och säg att jag "skrivit skit om er på internet". Jag varken hatar eller snackar skit om någon. Det tar bara på min energi.

Kände att det blev lite för väl seriöst inlägg, därav avrundar jag detta inlägg med denna charmör.

Fred ut, P&K